hmm
läste precis min egen blogg. och förtillfället sen den allt tråkig ut, tycker ni inte det?
hälften av ni som läser är nog min släkt, och vill i princip bara veta att ja lever. men det måste ju ändå vara roligt att läsa. men jag vet inte hur ja ska göra den roligare. jag skulle kunna skriva mycket, lite, många gånger om dagen, få gånger om dagen eller ja nästan vad som helst. men jag vill ju skrva om något roligt liksom. jag är i london och min blogg ser ut som vilken annan som helst. det är tråkigt
men på veckorna, då jobbar man. mot slutet dock mindre vilket är skönt. men det finns ändp inte "tid" att hitta på något. första månaden jag kom hit så gjorde jag&lisa saker varenda dag. nu gör vi knappt saker på helgerna. men jag gillar det ändå. det är vårat/mitt äventyr och jag trivs med det som det är. men ändå vill ja göra saker hela tiden. när ja kommer hem i augusti kommer det ändå finnas frågor om vad jag har sett och gjort. och jag vill inte kunna svara något i stil med "nej, vadå, vart ligger det" eller "åh det låter jätteroligt, det missade jag" eller något annat. det är 10 veckor kvar, snart två månader och tiden rinner iväg.
när ja gick i ettan och tvåan på gymnasiet och man såg alla studenter leta sig utåt ivärlden, eller några få iaf. så tänkte man typ " åå ska hon bli au pai eller" det va en såndär grej så många gjorde ändå. men ni ska bara veta hur slitsamt det är ibland. och jag är såå glad att ja hft mina syskon att "träna på". har man inte några syskon, eller inte kan ta hand om dom man har, då blir det jobbigt. jag tar hand om 3 barn, ibland fler, ibland färre, 3-4 dagar i veckan. det låter kanske lite, endel gör mer, men bara det är jobbigt. att föröka få med dom hem från dagis, att inte få dom att springa ut i vägen, att lära dom rätt&fel, att laga mat till dom som man ändå kommer få slänga, att försöka få dom att göra lexan utan att skrika åt varandra. det är så mycket som man inte förberett sig på.
jag ångrar mig verkligen inte att ja åkte hit. i början, när det började närma sig, då kändes det konstigt och bara fel. nu känns det så himla bra och rätt. visst det har varit jobbigt att åka ifrån familjer, vänner och pojkvän och alla andra man är vana vid att träffa. men vilken erfarenhet. jag kan prata engelska, visst det kunde ja förut också, men jag pratar utan att tänka, utan att (nästan) snubbla på ord och fundera en kvart på vad ja faktiskt vill säga och det bara flyter på. jag kan ta hand om barn. jag kan ta ansvar och jag kan hantera situationer som ja inte tror att ja kunde kontrolera innan. jag kan nästan inte se något negativt med ett au pair-jobb. nu ska ja göra en lista bara för det. nu ska ja vara riktigt petig
Negativa saker om att vara au pair
- man kan komma till en familj man inte går ihop med och får jobba för mycekt och få för lite betalt
- man kommer ha svårt för att lämna, i mitt fall, sverige bakom sig. speciellt familj, vänner, pojk/filkvän osv osv
- man kommer sakna alla, när man känner sig sååå långt bort
- man kan ha jobbigt med att äta, bajsa och duscha haha, förhoppningsvis bara till en början
- dom har endel konstiga och äckliga saker att äta (i mitt fall)
kan inte komma på något med just nu, ja fortsätter med den positiva listan och kanke lägger till något senare
Positiva saker med att vara au pair
- man kan komma till en toppenfamilj
- man kan hitta vänner för livet
- man tjänar pengar som blir fickpengar, i mitt fall 1200/veckan
- man får bo&leva gratis i London (i mitt fall)
- man har ganska mycket ledig-tid (i mitt fall)
- man kommer ha nytta av detta hela livet
nu bör jag tillägga att alla familjer inte ser likadana ut, endel vill att man ska jobba mycket, endel lite. tror inte att det är någon familj som är lik någon annan. jag har iaf fått en toppenfamilj och jag har trivts jättebra. dom hjälper mig när det är något jag vill ha hjälp med, dom är trevliga och väldigt snälla. barnen är också helt okej egentligen. eller haha, det lät ju fel. men ibland har dom bra dagar, iband inte. men så är det ju med alla. men attityden dom har mot sina föräldrar förstår ja bara inte. dom skriker, sparkar och säger elaka saker. utan att föräldrarna bryr sig. JAG tycker att dom borde uppfostra sina barn anorluna, men det skulle ja ju aldrig lägga mig i, för det är inte min sak. men det är så jag tycker. tillbaka till familjen i helhet. jo susie jobbar bara tre dagar/veckan. mån-ons. på torsdag och fredag hämtar hon barnen dvs jag är ledig. förutom mina 1½ timmer på mornarna och mina 2 timmar på simningen på fredagar. men det är så himla gött. alldeles lagomt! en till negativ sak med au pair-jobbet. iaf här os mig, det är att mitt rum är ovanför köket och dom lagar "kvällsmat" halv 12 på vardagarna. det är inte så roligt. det låter som dom spelar basket därnere med grytorna och diskar behöver dom faktiskt inte göra så sent. men det är bara en negativ sak för mig, inte för alla au pairer :p
nu är klockan 22.00 och nu ska ja sova. Ollie sover inte än, susie är hos flossie på tjejkväll och matt har inte kommit hem från jobbet än. daisy och kitty sover. snart jag också. hörs imorgon. blev ett rätt långt inlägg, men varsågoda. imrogon är det onsdag minsann. hej
hälften av ni som läser är nog min släkt, och vill i princip bara veta att ja lever. men det måste ju ändå vara roligt att läsa. men jag vet inte hur ja ska göra den roligare. jag skulle kunna skriva mycket, lite, många gånger om dagen, få gånger om dagen eller ja nästan vad som helst. men jag vill ju skrva om något roligt liksom. jag är i london och min blogg ser ut som vilken annan som helst. det är tråkigt
men på veckorna, då jobbar man. mot slutet dock mindre vilket är skönt. men det finns ändp inte "tid" att hitta på något. första månaden jag kom hit så gjorde jag&lisa saker varenda dag. nu gör vi knappt saker på helgerna. men jag gillar det ändå. det är vårat/mitt äventyr och jag trivs med det som det är. men ändå vill ja göra saker hela tiden. när ja kommer hem i augusti kommer det ändå finnas frågor om vad jag har sett och gjort. och jag vill inte kunna svara något i stil med "nej, vadå, vart ligger det" eller "åh det låter jätteroligt, det missade jag" eller något annat. det är 10 veckor kvar, snart två månader och tiden rinner iväg.
när ja gick i ettan och tvåan på gymnasiet och man såg alla studenter leta sig utåt ivärlden, eller några få iaf. så tänkte man typ " åå ska hon bli au pai eller" det va en såndär grej så många gjorde ändå. men ni ska bara veta hur slitsamt det är ibland. och jag är såå glad att ja hft mina syskon att "träna på". har man inte några syskon, eller inte kan ta hand om dom man har, då blir det jobbigt. jag tar hand om 3 barn, ibland fler, ibland färre, 3-4 dagar i veckan. det låter kanske lite, endel gör mer, men bara det är jobbigt. att föröka få med dom hem från dagis, att inte få dom att springa ut i vägen, att lära dom rätt&fel, att laga mat till dom som man ändå kommer få slänga, att försöka få dom att göra lexan utan att skrika åt varandra. det är så mycket som man inte förberett sig på.
jag ångrar mig verkligen inte att ja åkte hit. i början, när det började närma sig, då kändes det konstigt och bara fel. nu känns det så himla bra och rätt. visst det har varit jobbigt att åka ifrån familjer, vänner och pojkvän och alla andra man är vana vid att träffa. men vilken erfarenhet. jag kan prata engelska, visst det kunde ja förut också, men jag pratar utan att tänka, utan att (nästan) snubbla på ord och fundera en kvart på vad ja faktiskt vill säga och det bara flyter på. jag kan ta hand om barn. jag kan ta ansvar och jag kan hantera situationer som ja inte tror att ja kunde kontrolera innan. jag kan nästan inte se något negativt med ett au pair-jobb. nu ska ja göra en lista bara för det. nu ska ja vara riktigt petig
Negativa saker om att vara au pair
- man kan komma till en familj man inte går ihop med och får jobba för mycekt och få för lite betalt
- man kommer ha svårt för att lämna, i mitt fall, sverige bakom sig. speciellt familj, vänner, pojk/filkvän osv osv
- man kommer sakna alla, när man känner sig sååå långt bort
- man kan ha jobbigt med att äta, bajsa och duscha haha, förhoppningsvis bara till en början
- dom har endel konstiga och äckliga saker att äta (i mitt fall)
kan inte komma på något med just nu, ja fortsätter med den positiva listan och kanke lägger till något senare
Positiva saker med att vara au pair
- man kan komma till en toppenfamilj
- man kan hitta vänner för livet
- man tjänar pengar som blir fickpengar, i mitt fall 1200/veckan
- man får bo&leva gratis i London (i mitt fall)
- man har ganska mycket ledig-tid (i mitt fall)
- man kommer ha nytta av detta hela livet
nu bör jag tillägga att alla familjer inte ser likadana ut, endel vill att man ska jobba mycket, endel lite. tror inte att det är någon familj som är lik någon annan. jag har iaf fått en toppenfamilj och jag har trivts jättebra. dom hjälper mig när det är något jag vill ha hjälp med, dom är trevliga och väldigt snälla. barnen är också helt okej egentligen. eller haha, det lät ju fel. men ibland har dom bra dagar, iband inte. men så är det ju med alla. men attityden dom har mot sina föräldrar förstår ja bara inte. dom skriker, sparkar och säger elaka saker. utan att föräldrarna bryr sig. JAG tycker att dom borde uppfostra sina barn anorluna, men det skulle ja ju aldrig lägga mig i, för det är inte min sak. men det är så jag tycker. tillbaka till familjen i helhet. jo susie jobbar bara tre dagar/veckan. mån-ons. på torsdag och fredag hämtar hon barnen dvs jag är ledig. förutom mina 1½ timmer på mornarna och mina 2 timmar på simningen på fredagar. men det är så himla gött. alldeles lagomt! en till negativ sak med au pair-jobbet. iaf här os mig, det är att mitt rum är ovanför köket och dom lagar "kvällsmat" halv 12 på vardagarna. det är inte så roligt. det låter som dom spelar basket därnere med grytorna och diskar behöver dom faktiskt inte göra så sent. men det är bara en negativ sak för mig, inte för alla au pairer :p
nu är klockan 22.00 och nu ska ja sova. Ollie sover inte än, susie är hos flossie på tjejkväll och matt har inte kommit hem från jobbet än. daisy och kitty sover. snart jag också. hörs imorgon. blev ett rätt långt inlägg, men varsågoda. imrogon är det onsdag minsann. hej
Kommentarer
Trackback
